Gnissel...
Det är gnissel i maskineriet....
Har varit/är mycket gråt o tandagnisslan
Ska inte bli långrandig ang. detta men det är mageländet...
Nu är jag sjukskriven och väntar på att få komma till kirurgdoktorn för utredning...och jag gruvar mig hiskeligt!
Igår var det minnesdag för svärmor...två år sedan hon somnade in...
Vi var till Minneslunden o tände ljus
Tyvärr har vi fått mer sorg....
Min älskade farbror Roland i Uppsala somnade in i söndags...make till Faster Jenny ni vet
Men det var skönast för honom...Alzheimers är en grym sjukdom
Nu har vi två begravningar som stundar...makens mormors o farbror Rolands...
Tur vi har ett stort glädjeämne också!!
Goaste Maxen!
Full i rödbetor, fniss!
Vi hämtade honom förra torsdagen, hemma hos hans biologiska morfar...sen sov han över hos oss till fredagen då hans pappa kom o hämtade honom...ett intensivt dygn igen, fniss!
Har massor av foton...självklart! Får lov att dela upp dom igen...
Sicken värme det var dom dagarna!
Kramen!
Morrn Ragnvi..DHW är Desperate housewife=)
Usch att du mår så dåligt, det var inte kul att höra, hoppas du kan få bra hjälp.
Och många tråkigheter, att gå på begravningen är inte speciellt kul=(
Men söta Max har du som förgyller din dag..kram kram
Mors,,Ja så är det Glädje och Sorg går hand i hand..Hoppas du får den hjälp du behöver,,,Här blir nog en fin dag,,Haé Kram.
Nä men, vad din mage spökar, hoppas de kan rätta till de där nu, eländes elände!! Lider med dig.
Sorg ja de e tungt att bära, men de e lite lättare när de är gammla människor som trots allt levt ett långt o bra liv o kanske rent av själv känner sig redo. Lille Max han förgyller tillvaron för mormor varjefall o de e la gott. Men dom växer konstigt fort...tur man stannar i väcktheten för annars hade vi varit runt 6 meter långa nu :) då hade vi kunna plocka äpplen utan stege.
Kramiz o krya på dig nu i maggen o var rädd om dig.
Tur de där sockergrynen finns!! Kom två till mig igår med kanelbullar mellan jobb och möte. Genast blev det lite lättare ta sig iväg igen. Har haft så många möten/utbildningar lagda på min lediga eftermiddag. Det känns, har ju med varit skrabbig ett tag. Lite tufft emellanåt. Men igår lyckades jag sova en timma (innan sockergrynen kom) -det underlättade kvällen något.
Så klart att allt går när man har en sådan liten goding som sällskap!
men håller med dig att det där med doktorer,sjukhus inte eller är min starka grej...men bra att det finns!
Njut av dagarna du mår skapligt,o njut av Max!
Kramen från frua i Västanbäck
Usch för gnissel! Hoppas det går över snart. Här är det lite gnissel också - av samma orsak som det brukar vara....ryggen alltså. Inte bra nu när vi ska hjälpa mamma att tömma huset.
Alzheimers är en hemsk sjukdom. Som nog är värst för de anhöriga. Jag är tacksam för att min pappa fick slippa sånt, även om det är en annan chock när det går så snabbt.
Max är en riktig liten sötnos. Skönt med lite små glädjeämnen!
Kram Anette
Hejsan Ragn-Vi !
Tråkigt med magen,tråkigt med alla avlidna.Du har mycket bortgångna i Din omkrets.
Tur Du har maken,Ditte,Fia och den goaste Max. Han fick mig på riktigt gott humör.Jag vet att det inte är fint att skratta åt små barn, men han ser så gulligt kul ut på fotot.Vill bara krama lite.
Hoppas verkligen Du kryar på Dig.
Kramar från Mi
Hej Rankan!
Ja du är det inte det ena, så är det det andra! Tråkigt!
Hoppas det går bra för dig hos doktorn och önskar stort krya på dig!
Tur det finns ljuspunkter i tillvaron i form av lille Max!
Kram, kram och tack för din kommentar idag!
Pia
Så tråkigt att höra, men jag önsar dig allt gott.
Ser att lille Max vuxit sedan jag var här inne hos dig sist. Själv har jag lagt ned bloggandet. Problemen med spökerierna är nu helt borta, så det finns liksom ingen anledning att blogga vidare :-)
Krya på dig nu!
Styrkekram,
Eva
Huva, jag lider med dig när du skriver om mageländet. Sedan läser jag vidare och känner sorg över de ni mist och en bit till så sitter jag med ett stort farmorsflin i ansiktet och känner värmen från gosingen Max. Livet gör tvära kast, t o m i bloggarna! KRAM
Nämen usch då!! Men passa på att försöka vila så gott det nu kan gå, när du ändå är sjukskriven...ta inte på dig för mycket att göra!
Åsså säger jag som du, vilken tur att du har Max! Det måste ju vara solstrålen nr 1....
Kram på dig!
Så är livet. Ett givande och tagande...
Fantastiskt vacker svamp! Men du åt den väl inte? ;-)
Det känns i hjärtat Rankan när du beskriver din vardag..aj..så ont det gör..efter alla år så känner jag ju så kolossalt mycket för dig.Jag hoppas o tror att du kan få hjälp och reda ut dina besvär..
Mmmm tiden gör så påmind när människor i sin närhet går bort..ett liv..som gjort sin tid här..det är alltid så känslosamt med begravningar..det tar på energin minst sagt..
Meeeen så har ni ju lilleman som bara blir sötare o sötare..himmel så go han är..
usch va jobbigt för dej men va bra att det blir en utredning massor av kramar till dej, va fina collage du har gjort å lille charm Maxen han är bara för gooo. kram
Vad trist att höra att din mage krånglar så!
(och blev rädd när jag såg flugsvampsfotot,
- inte har väl ont i magen av den där fuligen?!-
hann jag tänka...
Fotot på den häpne Max var helt underbart!!!
Vilket charmtroll ;-)
Många kramar fina du!
Usch vilken jobbig mage du har, hoppas verkligen att det blir ordning på den snart.
Va härligt att du har ditt lilla solskens knippe Max, barn är underbara och kan verkligen lysa upp ens tillvaro...
Vilka underbara bilder du har lagt upp..
Många krya på dig kramar...
Lilla vän.... usch å vara så gruvsjuk :( Tycker uppriktigt synd om dig....
Två begravningar som väntar...Ingen avundsvärd situation precis....
Vi har en som väntar å det räcker det....
Lille Maxen :) Sååå söt !! Mössan på sniskan, hehe....
Hoppas kirurgdoktorn hjälper dig nu !
Kram, kram på dig !!
Hej måste erkänna att jag sällan är ute och läser bloggar nu. Har tydligen fastnat på FB. Tråkigt med så mycket sorg för er nu och din kropp som inte mår bra. Men du har ju den härligast lilla Max som barnbarn och det är tur det så du får nån glädje. skriver sällan i min blogg med. Ha det så bra och kom hit om du är i din gamla hembygd. Kram
blev lite tokigt ovan står inte att det var jag
Så tråkigt att Du mår så dåligt, men bra att Du nu i alla fall är så vis så Du är hemma och inväntar en utredning istäälet för att kämpa på och ta slut på Dej helt och hållet!
Maxen han har många att bo hos han;) Måste ju vara en stor trygghet för honm att ha så många personer som bryr sig och vill han väl!
Ta det nu lugnt och gör allt i Din Egen takt!
Kramen!
annette
Vad tråkigt med ditt gnissel i magen...förstår att det är jobbigt. hoppas doktorn är snäll mot dig när du kommer dit..
Vilken glädje med din lilla Max, och vilka härliga bilder på honom. De kan verkligen muntra upp oss de små liven... Jag har dig i mina tankar Ragnvi.
Sköt om dig, och en stor styrkekram till dig.
Kära Du!
Så mycket som händer, stort o smått, ont o gott!
Maxepojhen är ju för härlig!
Svärmor jag är samma årgång! Hoppas att jag hinner uppleva ett eget hem!
Kramar av tröst till Er!
Men vad trist att din mage fortfarande krånglar så.
och det måste ta på krafterna
och kan tänka mig du gruvar dig för utredningen hos kirurgdoktorn
önskar så att det vore slut på allt det jobbiga
du har fått gå igenom så mycket, och önskar så att du fick må bra
Fina bilder från minnesdagen för din svärmor,
och av din farbro
kan tänka mig det känns svårt att mista honom också
men som du skriver så kanske det var skönast för honom för ja, Alzheimers är en grym sjukdom
Söta foton på lille Max och kan tänka mig det var mysigt att ha honom hos er
stora kramar till dig
