Sent omsider...
Ni har väl inte missat att ställa om klockan!?
Nu ska den fram...liksom utemöblerna...ja inte här då för här har det vräkt ner blötsnö igen...i mängder!
Jag har varit lite "ofärdig" sen jag kom åter från Örebro....knappt kunnat röra mig ibland!
Kroppen gillade inte den långa bilresan, konstiga undersökningsställningar, många långa halkiga promenader på isiga trottoarer, den erbarmligt hårda madrassen i slafen jag fick...men annars mår jag bra!
Tänk att jag skulle behöva åka till Örebro för att få en skata på bild! Hi, hi!
Orkar inte sitta länge vid datorn...ryggen pallar inte..får bli stundvis
Tack igen för alla söta rara kommentarer.....kommer att ta en vecka innan jag hunnit besöka er alla!
Blir väl lagom tills jag ska åka tillbaka till Örebro.....
En risig bild på slottet jag vet...men jag kommer ju att få fler tillfällen att fota i staden!
Våren hade liksom kommit av sig där nere...men många vårtecken såg jag ändå!
Bland annat på terassen som hörde till avdelningen!
Den terassen besökte jag ofta...ungefär halva natten jag tillbringade på sjukhuset.
Delade rum med en liten viol från Flen...jätte, jätte trevlig var hon...men ack vilka timmerstockar hon drog!
Hm...jag var väl medvetslös själv i ungefär två timmar...och förde oväsen själv sa hon!, hi, hi!
Ute på terassen fick jag annan musik i mörkret....en Koltrast spelade hela natten, otroligt vackert!
På morgonkvisten hade han flyttat upp till terassen ovanför och fortsatte sin vackra serenad!
Tyvärr ingen bild på honom! Men på terasserna utifrån....
Himmel vad stort sjukhuset i Örebro är! Som en liten stad i staden...
Hann inte fota så mycket, blev mest på fåglar....
Lite respektingivande var han allt!
Men dom här var kärvänliga!
Tog en stund innan han vågade språnget!
Skulle väl impa på bruden..hi, hi!
Den här brydde sig inte....
Vi hann med en promenad till Wadköping...och där kommer nog jag att tillbringa mycken tid i vår!
Nu kanske det verkar som om jag inte tillbringade nån tid på sjukhuset....men det gjorde jag!
Personalen var urgullig....inget ont om dom! Men jag rörde väl om lite i vanlig ordning.
Liksom...hade ju fått fylla i papper om anhörig som var följeslagare...fick alla göra...när det var matdags tycker jag (och fler med mig) att det hade varit en smal sak av personalen att beställa upp en extra matbricka...som anhörig givetvis fick betala...men såna rutiner hade dom inte. Blev det nån mat över fick anhörig betala o äta....alltså kunde dom bli utan.
Och skicka bönder från landet ut på stan o gå o leta sig tillbaka till hotellet för en måltid....var det inte många som gjorde.
Jag avstod min mat (hoppas nån anhörig blev mätt!) och tog sambon med mig till Bistron som fanns i samma hus och där åt vi.....och det var inte personalen van vid.
Sen åt vi ute på stan....det här kunde dom inte förstå....
Inte satt jag snällt på sängkanten o väntade i timmar på nästa grej heller...motionerade sambon istället!
Och när jag upptäckte att inget var inplanerat på fredagen så åkte jag hem på torsdagen...då hade jag blivit sövd på morgonen och grundligt o gruvligt undersökt där nere....allt var OK!...läkaren kom upp o sa att eftersom jag inte var sjuk på det sättet så kunde jag åka hem på eftermiddagen om jag ville, men först fick jag göra en ny CT-undersökning för att rita in området på min kropp som ska strålas.....det ritades markeringar på mig och så fick jag en liten prick intatuerad!
Tänk, min första tatuering...hi, hi!
Mindre roligt är det att jag tydligen inte tål skyddslappen som sattes över....kliar nåt fruktansvärt och har blivit svullen o öm!
Jag ropar inte hej förrän jag är över bäcken...eller nåt...och vet inte om jag nån gång kommer att ropa heller...förhoppningsvis viska....men efter två samtal med två goa läkare så verkar jag ha goda förutsättningar att klara det här. Det har inte hittats nånting som tyder på att cancern har spridit sig...och cancern jag hade/har var av den lömska sorten som går på lymfkörtlarna....därför den långa strålningstiden framöver på mig.
Det är vad jag vet i nuläget....om framtiden vet jag inget.
Nu blev det ett meterlångt inlägg igen!
Förstår om ni inte orkade till slutet, hi, hi!
Kramen!
(Staken jag köpte på det senaste ljuspartyt jag var på...och sambons anemoner innan dom vissnade helt...)
LÅngt inlägg, men mycket info också, då blir det så...Det känns skönt att höra att läkarna ändå verkar positiva, tycker jag...det håller JAG fast vid L
Örebro är en fin stad, speciellt där runt Svartån..
Du kommer att få se en vacker vår där nere..vad jag tycker är synd, är att du inte är hemma när jag kommer ner...
Stor kraaam!!!
Tack för de mkt vackra bilderna du bjuder oss på... älskar and bilderna:o)
Känns också skönt å höra en liten positiv anda hos dig, läkarna mm
Härligt att fåuppleva 2 vårar fniss... våren där nere... och våren hemma när den nu kommer ;o))
God morgon kära Ragnvi!! Oj du har hunnit med en hel del på din tur till Örebro. Skönt att allt är så positivt i din lilla kropp, fast jag har alltid känt att de fanns bara hopp!! Tufft är ju alltid efterbröd av stora operationer, fattas bara, vi är trots allt bara små tunna människor. Långa många dagar får du vara där borta i vår, men vad kan väl vara bättre än att möta våren med mer o mer friskhet och hälsa.
Fina bilder du har fångat som alltid.
Nu ska vi ta tag i söndagen - hoppas den blir fin.
Kramiz Anki N
Rankan jag har läst vartenda ord..jag förundras över att du orkar skriva om allt..jag tycker du är stark jag tycker du är härlig..jag känner att du klarar det här..jag känner att det finns oro men också tro och vilja.Du..underbara bilder..jag njuter jag ler..mmmm Rankan jag blir alltid så lycklig när du tassat in hos mig..jag tycker så mycket om dig och jag vill dig så väl..massor av kramar från din vän Anna
Härliga bilder, gillar gåsbilderna,,jisses, vad avis jag blir när jag ser dom. :-) De andra bilderna var toppen dom med men gåsen,, wow,,
men vad skönt att det gick bra och att du fick positiva besked, det är klart att du fixar det här. :-)
ha en skön söndag, :-)
Så himla skönt at höra att läkarna har positiva saker att säga.
Tycker synd om dig att behöva åka sååå långt för behandling...låter då väldigt långt. Om jag själv skulle behöva sådan behandling så skulle jag nog bli skickad till umeå och det är åxå långt.
Fimfina bilder på fåglarna...ha en fortsatt bra söndag.
kramen
Klart jag orkar läsa hela inlägget....Jag vill ju inte missa något viktigt!!!!!
Undertiden njuter jag av dina fina fågelbilder...
Fnissar oxå lite när jag tänker på att dom har fått en patient med egna idéer.....bra jobbat Rankan !!!
Jag hoppas att du såg till att dom tatuerade in nåt fint motiv...fjäril eller kanske en drake...hihi
Ha det nu så gott
Kramar från
Margaretha
Om du så hade skrivit ett 10 meter långt inlägg så hade jag läst vartenda ord - grundligt och noggrann, dessutom! SJÄLVKLART!!! :-)
Och mellan orden så har jag njutit av dina fina foton! Kul med änderna och grågåsen - och att du äntligen fick fånga en skata på bild! :-D
Wadköping ser förresten supermysigt ut!!!
När allt det här är över så får du ge dej själv en riktigt snygg tatuering i present på nåt mera klädsamt ställe. ;-)
Kramar!!!
Fusk fick du bara en prick intatuerad?! Jag fick sex stycken... Usch jag skall snart på återbesök eller nja Maj blev det men jag har fjärilar i magen redan... Ha en underbar Söndag Massor av kramar till dig
Hej Snuppa.
Klart man orkar läsa hela inlägget.
En händelserik tid i Örebro eller ska man säga not...
Vackra bilder har du med hem ialla fall.
Din skyddsängel kommer att postas i morgon. Då har du den i slutet av veckan tänker jag. Hoppas du är hemma på perm då.
Önskar dig lycka till nu. Du är en go person ska du veta.
Kram Synne.
helt underbara bilder !..vilken fena du är på att fotafåglar.....sååååå underbara bilder så man svimmar nästan.....sen blir jag också så glad när jag läser det du skriver..så klart du klarar detta....jag kommer inte upp til gården förrn till helgen men jag har så mycket att stå i dennan vecka så jag kommer nog inte att blogga nåt förrän jag är " hemma" på gården igen...kramen den största till dig !
Skönt att se att du är uppe med tuppen och bloggar! Du verkar ha gjort en hel del av staden. Har inte varit så mycket i Örebro men för några år sedan var vi där på Valborg och det var just vid slottet som firandet skedde. Jättefint var det med eldar som speglades i vattnet. Men uuuj vad vi frös!
Var snäll mot dig sälv och ha en riktigt skön söndag!
hej menade du när jag skrev grattis på namnsdagen och jag skrev kämpa på, Hej det med Gabbe menade du det jag skrev då han kämpar med att sluta röka.
usch vilken kämpig tid du har framöver....
tur att kameran finns och hoppas att solen kommer tillbaka till örebro.
för man behöver inte sitta på sängkanten, måste vara bra att komma ut och lufta lungorna...
Ja, som tur är så är det en sorg som snabbt går över :-))
Vilka härliga fågelbilder!
Men du... Det kanske är i Örebro som alla skator finns ?!! :D
Krya på sig vännen!
// KRAM
Nej, jag glömde som tur var inte att ställa om klockan,
fast jag har varit med om när jag jobbade och jag har glömt det,
och kommit i fel tid till jobbet ;-)
Kan tänka mig att det var jobbigt med de långa bilresorna,
och undersökningerna som måste ha varit jobbiga.
Jo, sjukhusmaten är ofta nog inte en höjdare,
så jag förstår att ni föredrog Bistron i huset och att ni åt ute på stan.
Och skönt att ni kunde tillbringa tid ute på stan istället för att vara inom sjukhusets väggar hela tiden.
Kul att du lyckades som något positivt att p.g.a resan fånga skatan på bild.
Det ser så mysigt ut, och de övriga fina fotona.
Och oj så vackra krokusarna är,
och ja, det är vår i alla fall trots att vädret är lite lurigt just nu.
Jo sjukhuset i Örebro är stort, precis som sjukhuset där jag bor.
Man kan även lätt gå vilse inne i det stora huset, med alla gångar osv.
Jätte-mysiga foton på fåglarna du tagit, de är ju så fina och speciellt änderna
Så skönt att höra av läkarna att du har goda förutsättningar att klara det här,
och att det hittades ingenting som tyder på att cancern har spridit sig.
Men säkert det ligger en tuff tid framför dig
och jag kommer att tänka på dig hela tiden.
Och säkert det kommer att bli en lättnad när allt är över,
och du kan så småningom lägga denna jobbiga tid bakom dig.
Tack för att du berättar hur det var och vad som väntar och om vad som händer.
Vi har ju lärt känna varandra en del via våra bloggar,
och som din bloggvän jag bryr mig och tänker så mycket på dig.
Skickar dig en jätte-stor Kram
PS. det blev en lång kommentar, hoppas det är ok.
sv; jag får ha datorn på lektionen :P
allt väl?
Klart jag läser till slutet! Vad annars!?!
Om det är så att du vill ha fler foton på skator, så får du gärna kom hit och fota mig om du vill! ;)
Vi utgår från att allt kommer att gå bra med strålningen och att du kommer att må så bra som möjligt.
Kram.
Vad glad jag blir att det inte finns något som tyder på att cansern spridigt sig! Jag hoppas att allt ska gå så bra som möjligt för dig och du vet jag ber för dig min bloggvän :)
Wow vilka foton du bjuder på!!!
Världens största kram till dig från mig
Härliga vårbilder från Örebro. Jag är imponerad av din energi och livsglädje. Är säker på att du klarar behandlingen. Ha det bra/kram
Så vackra bilder från Örebro,jag bara njuter.Vilken oerhört stark människa du är och din humor genomsyrar hela din berättelse.Du är en sån människa som kommer att klara dig.Har man glädje och hopp då kommer man långt.Många många varma kramar till dig.Thalina
Klart jag orkade till slutet
fina bilder, som vanligt..
Bra att du rör om lite i rutinerna L
Lycka Till
kram
//Lena
...och här tittar jag in sent om sider.
Mr Migrän har varit med mig i sängen idag...men jag känner mig ganska lättad efter att jag läst ditt inlägg. Din framfart på sjukhuset får mig att le lite...inte blev du då sjuk av att se en sjukhus- säng iallafall ;))
Tar sambon med och äter istället....och fina foton har du hunnit med också.
KRAM på dig min vän
å va mycket du ska gå igenom å jag hatar cancer min bästa väninna har oxå en lömsk cancersort sa läkarna i bröstet men nu är hennes cellgiftsbehandling över å det är bara att hoppas att varendaste liten vidrig cancercell dog,sen ska hon även operera bort det bröstet hon har kvar för att va helt på den säkra sidan,
det som är läskigt tycker jag är ovissheten och jag hoppas att nu all cancer är borta ,
underbara bilder du visar,
sänder dej styrkekramar i massor,
å du att det va långt märkte jag inte ens,
en kram till
Trevligt att få följa med på din rundvandring i valda delar av Örebro. Fina bilder. Jag är väldigt förtjust i gräsänder och dessa lyckades du fånga bra i linsen.
Du upplever en tuff tid nu märker jag. Skönt för dig att ha en sambo med som stöd och som reskamrat.Sköt om varandra på bästa sätt, men det gör ni säkert utan uppmaning.
Vilka härliga bilder Du har i DIn blogg (minns att jag varit här tidigare för en tid sedan) Läser om Dina sjukvårdskontakter - låter skönt att doktorerna är positiva.
Dottern glömde bort att ändra tiden så hon kom försent till jobbet idag. Som det kan gå.
Härliga bilder.
Du får ha en extra kram på vägen och ge din lilla gubbe också en
Kram Ingrid
Men så skönt besked att få trots allt Rankis! Det kommer att gå jättebra detta ska du se och du är ju så flink med kameran och promenader..jag tror du kommer ha stor nytta av din fina förmåga att se livet genom linsen. Värsta bästa kramen!
Ville bara önska dig en god natt, Ragnvi...hoppas du kan sova åtminstone nån timme...Varm kram!!!
Det lät ju väldigt hoppfullt att det ser bra ut än så länge, och dessutom att dom vet hur dom ska behandla dig på bästa sätt, även om det tar tid. Men vad är väl några veckor i ett liv? Dessutom har du nu möjlighet att göra oss alla som läser här bekanta med Örebro med omgivningar!
Du ska se att allas våra varma tankar och maningar kommer att slå ut varenda elak cell du har!
Kramar från pörtet
Mmmm...Ragnvi...Jag önskar dig en riktigt fin dag idag. Ni ska visst få gott väder i veckan, hoppas det är sant..Solen ska komma till er! Här får jag hålla den inombords L
Hello Rankan ville bara komma hit o säga att jag tänker på dig och hoppas du mår lite bättre att kroppen återhämtar sig..kram på dig från Anna
